Filippa

Fest hos Susanna och jag var halvdöd halva kvällen. Men kul hade vi. Jag och mina fina tjejer.

Februari. Jag, Susanna och Linnéa umgicks jämt och var sådär övertrötta som bara vi kan vara tillsammans. Klädde ut oss, dansade hos Elin och mådde bra. Var nervösa när Hanna och Ludvig skulle sjunga på Christinateatern och sen grät vi för det var så fint. Tror det var här någongång som jag började lära känna Julia, Karro, Mai och killarna litegranna också.

Mars. Jag och Susanna hittade på bus i Karlskoga. Jag var ganska mammasjuk och myste en hel del hemma. Var på fest, grät hysteriskt och spårade, var lycklig över att min syster var världens bästa och tog hand om mig hela natten. Åkte till Storfors på fest hos Markus och där lärde jag känna personerna som jag aldrig kunde tro jag skulle tillbringa resten av året med. Men vad glad jag är över det.

Åkte flakmoped med Susanna och var på klassfest utklädd till hårdrockare. Bästa klassen.

Jag publicerade inlägget och skrev att jag var himla glad den här tiden. Men jag läste i min dagbok och ja. Jag var väl glad utåt. Gick sönder på insidan. Var trasig. Försökte fly hemmet så mycket som möjligt, fly undan verkligheten. Festade mycket istället och gjorde allt för att inte känna. Ångrar att jag var borta så mycket, ångrar att jag försökte låtsas att allt var fint när det inte var det. Och jag låtsades så mycket att nu när jag såg tillbaks på den här tiden så mindes jag det inte ens. Mindes inte allt som gjorde så jävla ont. Men utanpå var dessa månader roliga.