Chile del ett
När jag skriver det här är det nästan 20 dagar sen vi åkte hem från Chile. Ungefär lika många dagar som vi var där. Kommer aldrig kunna greppa tiden. 20 dagar kan kännas som ett helt liv eller som... vad vet jag, ingenting. Jag blir känslig när jag tänker på hur jag ska berätta om allt. Den här resan var så mycket. Den var ett steg närmare Erik, hans familj, deras historia. Närmare mig och hur jag kanske vill vara, inte vara. May or may not sound like too much men jag kan bara utgå från hur det känns. Att bli omhändertagen av människor som jag aldrig träffat, som pratar ett språk jag inte kan och lever ett liv jag inte känner till än, som om vi har känt varandra hela livet - det är kanske obeskrivligt. Att känna att man får bli en del av någons familj, liksom helt kravlöst, hur känns det? Allt jag vet är att det känns länge. Det sitter kvar.
Först måste vi upptäcka Santiago! Hela staden är liksom byggd i dalen av en bergskedja, så var man än är kan man skymta berg i bakgrunden. Så mäktigt.
Vi spenderade mycket tid hos Vicky som vi bodde hos. Varje dag kom det folk på besök, kusiner, mostrar, tremänningar. Ni fattar.
Det blev julafton! Vi badade och solade i trädgården på dagen innan det var dags för middag hos släktingar. Middagen började vid 23 (att komma på bestämd tid är liksom inte en grej) och sen paketöppning vid tolvslaget. Barnen var i extas and it was amazing.
På juldagen hälsade vi på andra släktingar som vi inte hunnit träffa innan och sen packade vi om våra väskor för dagen efter skulle vi åka till Viña del Mar. Men det är en annan historia! HEJ