Filippa

Kom till en ny insikt om mig själv idag. Inget livsviktigt men kände ett behov av att fundera högt. 

Hur som helst så har jag suttit i princip hela dagen och tittat på trailers, intervjuer, presskonferenser osv om kommande filmer (något jag gör väldigt ofta). Jag tycker film är så jävla kul och intressant. Bygger upp så enormt mycket intresse och nyfikenhet. Vill gärna veta vilka filmer som räknas till klassiker, vilka som är högst rankade, vilka filmer som är banbrytande och varför. Vikten av en bra rollsättare, klippare, ljus/ljudsättare. 

Fast sen ser jag sällan filmen. När jag ska välja film nowadays så slutar det med att jag sätter på 1. något smörigt och lättsamt (då behöver jag inte lägga ner någon energi alls) eller 2. något jag sett förut (då slipper jag bli besviken i slutet). Detta är ju så tråkigt? Samt vilket antiklimax att bygga upp så mycket för att sedan bara låta det rinna iväg. 

 

 

Vet inte om jag bara är oambitiös eller lat. Eller om jag bara är rädd att något ska ta slut och låter det genomsyra olika situationer? Och alltid med en liten rädsla för att bli besviken.

 

Något att jobba på! Ok lol slut på reflektion