just stay strong

En stund efter förra inlägget rasade allting litegranna. Men det var väl det jag visste innerst inne, att det bara var en tidsfråga innan allt skulle falla. Och det som gör mest ont är att det fortfarande kan påverka mig, att man aldrig blir trygg, aldrig fri. "Det gör så ont i hjärtat och man ska klara det och det och det" skrev jag för ett tag sen och jag känner igen mig igen. Jag är där igen, fastän jag inte vill. Men jag klarar mig, det gör jag ju alltid.
Tankar | | Kommentera |

the underneath's no big surprise

Skriver. Läser. Raderar.
Jag kan inte vara seriös och allt känns jävligt oviktigt när det gäller känslor. Varför ska jag må dåligt eller vara rädd, varför ska jag berätta vad jag tänker och hur jag känner? Nu blir det djupt fast jag inte vill det. Vågar inte gå in på djupet. Orkar inte gå in på djupet.

Jag är glad, det är inte det. Måste bara gräva undan det andra tror jag. Säga hejdå till det jag inte orkar ta itu med.

Tankar | | Kommentera |

you bleed just to know you're alive

Direkt när jag är helt ensam så kommer allt tillbaks. Och det är väl viktigt, eller nåt. Men jag vill bara vara glad, vill bara kunna skjuta undan allting och uppskatta det som är nu men jag saknar och kommer ihåg. Försöker rensa och ta bort, men har liksom kommit fram till att känslor kan man inte bara skjuta undan. Så vi blundar istället?




And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
and sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight

Tankar | | Kommentera |
Upp